Hemmahelg.

Bestämde mig redan förra veckan att jag inte skulle gå ut den här helgen och det har jag hållt hittills (nästa helg smäller det med Summerburst och förhoppningsvis annat kul). Ska snart glo lite på matchen, sen blir det film; An education. Hoppas den är bra!

Beckomberga, återuppstå!

Okej, jag ska berätta det sjukaste som hände idag. Först nu har jag lugnat ner mig lite och kan skratta åt det. Jag och Axel var på promenad idag. På hemvägen gick vi förbi Kungsholmstorg för jag hade lämnat min cykel där när jag var hos Hanna igår kväll. Hursom, vi promenderade förbi där för att hämta cykeln, bestämmer oss sedan för att gå längst vattnet och Rålamshovsparken. När vi har kommit ner från torget till Norrmälarstrand drar jag min cykel bredvid mig över ett över ett övergångsställe. Då kommer det en en äldre, välklädd man, lite snobbig look och solklart bög. Syntes på lång håll med hans orangea loafers och matchande sjal. När gubbjäveln får syn på mig skriker han mig rakt i ansiktet:

Gubbjävel: Du får INTE CYKLA HÄÄÄÄÄR PÅ TROTTOAREN!

Jag (helt jäkla paff): Vadå cykla? vad menar du, jag drar ju cykeln.

Gubbjävel: Du får inte cykla här.

Jag (snäser): Men jag förstår inte, jag drar ju bara cykeln?

Gubbjäveln vänder sig om och säger: FITTA! Du är avskyvärd! Fullständigt avskyvärd!

Alltså, förstår ni? Jag blev så oerhört chockad att jag höll på att fullständigt få psykbryt.

Jag ropar till Axel som gick några meter framför och som hade missat det hela att han kallade mig fitta.

Axel till gubbjäveln: Ursäkta vad sa du?

Gubbjävel: FITTA sa jag.

Axel blir precis lika paff över denna sinnessjuka människa och liksom jag blir helt paralyserad över hur störd han är.

Gubbjäveln fortsätter över gatan och går därifrån med sin äckligt näbbiga uppsyn. När han går där brister det totalt för mig och jag vräker ur mig det ena efter det andra som en annan galning med tourettes. Men skönt var det. jag undrar, var detta bara en ytterst bitter surgubbe som söker bråk i allt som kommer för honom, eller var han på riktigt sinnessjuk? I så fall; Beckomberga återuppstå, för vår säkerhets skull.   

Domedagen

Enligt gammal profetia så ska ju jorden gå under imorgon, den 21 maj.

Gratitude journal.

Oprah Winfreys favorit är ju att skriva tacksamhetsdagbok, kanske något man ska börja med? Ett bra sätt tydligen att stanna upp här och nu och lära sig känna glädje och tacksamhet i stunden.

Det här är jag tacksam över just nu:

• Att jag har hunnit med mycket jobb i veckan och lärt mig det nya ekonomisystemet.
• Att jag och Hanna har köpt biljetter till Summerburst den 4:e juni! Wihoo!
• Att jag fick gosa med världens sötaste småkråkor Ester och Noelle igår.
• Att det är vackert väder, och finare ska det bli, hela helgen.
• Att jag fick långprata med Jose idag som jag nu tycker ska komma hem från Australien.

Härliga helg

I helgen kom Axels franska kusin Marlo till Stockholm och därför fick jag ett yppeligt tillfälle att flytta in hos Lotta. Det resulterade dock i att jag inte träffade Marlo en endaste gång, hehe. Fast vi försökte tappert när vi var på Trädgårdens öppning i fredags och de också var där, tyvärr hamnade vi i en neverendingkö så jag var tvungen att gå tillslut. Tough shit, för de stod verkligen 10 meter framför oss. Och igår hamnade vi frivilligt framför Eurovision som resulterade i ett ofrivilligt tvångstittande tills allt var slut. Vi som tänkte gå ut... Men tack bästa Lotta för mysiga helgen!!

Skrämselpropaganda

Igår kl 10.50 tog jag cykeln från jobbet till Ungdomsmottagningen på Observatoriegatan. Ganska så nervös gick jag in men tänkte väl att, äsch, det är ju så många som har gjort det här det kommer att gå bra. Barnmorskan ber mig sätta mig i den klassiska stolen som vi alla känner till så väl. "Kom lite längre fram med stjärten, såja, hasa ner lite mer är du snäll." Men jag har ingen gynskräck, tvärtom så känner jag mig alltid ganska trygg när jag går och undersöker mig. Fast det här var ju ingen undersökning då. Jag skulle sätta in en kopparspiral.
Efter rutinundersökning för hon in något konstigt föremål, större än det klassiska undersökningsverktyget, "det här kan spänna ganska mycket", säger hon. Sedan fortsätter hon med grejen som ska användas vid införandet. Vad jag förstår så satt spiralen på denna? Jag ligger där i den satans stolen och får den mest vedervärdiga menssmärtan jag någonsin känt. Börjar med en stark molande värk som växte sig starkare för att sedan bli knivskarp. Okej det snurrar, jag är helt varm, mår fruktansvärt dåligt, känner hur jag försvinner bort. Jag hör hur barnmorskan och hennes kollega som hjälper till att assistera, pratar med mig. Men jag hör inte vad de säger, bara ett dovt mummel omkrigng mig. Jag tuppar av. Vaknar en halv minut senare av att "assistenten" står och klappar mig på min svettiga panna, "såja, såja, du svimmade där". Barnmorskan förklarar för mig att hon inte hade kunnat sätta in spiralen, hon hade bara hunnit mäta livmodern, vet inte om det kanske var mätningen som gjorde så satans ont. Jag märker hur barnmorskan verkar lite förvånad, hon är vänlig och sansad, förklarar att hon inte ville fortsätta; "hade jag varit en riktig gynekolog så", men det känns ändå inte helt okej. Hennes kollega går ut ur rummet. Efter att ha legat kvar i gynstolen med benen i vädret kan jag tillslut sakta klä på mig. Går ut från rummet och ser hur kollegan står och tasslar med receptionisten, märkbart berört av vad som hänt. Jag går ut från porten och känner hur det snurrar igen. Sätter mig på en betongklump, någon slags vägavspärrningsgrind. Sansar mig i några sekunder för att sedan tappert försöka gå över vägen till Odenplan så att jag kan sätta mig på en bänk. Tappar delvis synen, allt blir vitt med svarta konturer, det ser ut som det snöar kraftigt, saker och människor ser ut att vara tecknade figurer i en serietidning. Innan jag ramlar ihop igen hittar jag en bänk i en busskur. Sätter mig och bryter ihop. Ringer mina föräldrar och till Axel, men ingen svarar, får ju verkligen panik. Axel ringer upp tillslut och skyndar sig till mig. Under tiden hinner jag kvickna till, får ett omänskligt sug efter apelsinjuice. När Axel kommer går vi raka vägen till Sandys.
På vägen hem sen (jag gick faktiskt tillbaka till jobbet), började jag tänka igenom allt. Det här gjorde så fett jävla ont, har aldrig någonsin känt en sådan smärta. Jag blev ordinerad två Ipren. Vad fan? Tror de allvarligt att det hjälper. Barnmorskan ville ju inte fortsätta insättningen, så jag blev utan spiral, och sa att om jag ville kunde hon skicka remiss till KS. Där kunde de sätta in under kraftig bedövning eller nedsövning. I helvete heller. Jag fortsätter med mina p-piller trots att jag länge har drömt om ett hormonfritt preventivmedel som man dessutom slipper tänka på. Spiralen verkade ju så bra. Men det här avskräckte mig fullständigt, jag kommer aldrig i hela mitt liv riskera att utsätta mig för det där igen. Och jag råder alla tjejer som funderar på det att gå till en riktig gynekolog, för så här smärtan för en liten spirals skull, är absolut inte okej. 

Barbent.

Premiär för i år! Bara ben på jobbet. Likbleka, men det gör inget. Sommaren är här!

Run Forest!

Vet ni? Jag har joggat. För mer eller mindre första gången i mitt liv har jag kunnat springa i nästan en kvart utan att bli trött. Är inte det bra? För er som inte vet så kan jag berätta att jag ALDRIG har kunnat springa, inte ens hundra meter. Jag har faktiskt någon slags nedsatt lungfunktion, även om ingen tror på mig när jag säger det. Men, jag är galet stolt. 25 min powerwalk+ jogg. Nu blir tjugo minuter spring nästa mål.

ChocolateBrownieHazelnutFudge.

Jag ska go brownie i höst, eller håret alltså. Jag älskar att vara blond på sommaren men för varje år som går känner jag mig mindre och mindre "hemma" i mitt blonda rufs. Mycket ligger nog i att jag har gått från äkta lintott till att min riktiga hårfärg hår numer är i någon slags ljusbrun ton (med starka inslag av råttfärg), not so charming. Extra irriterande blir det när jag slingar håret grundligt för att bara några veckor senare få en markant utväxt, speciellt tydlig på bakhåret. Så nä nu har jag bestämt mig, mörkare blir det. Men än är det för tidigt, vill att håret ska bli lite längre först (brun, rak page känns inte som jag) sen så bleker solen mitt sköra hår något infernaliskt, så att färga det nu vore bortkastat...
Nu ska jag bara fundera vilken av alla nyanser jag ska välja.

  Bilder från 2009. Någon slags mörkblond färg som drar åt det guldiga, ljusbruna hållet. Något liknande blir det i höst...

Bloggtorka

Det är tydligen inte bara superbloggarna som tröttnar ibland. Även jag. Nä men ska skärpa mig nu.

promise.