Beckomberga, återuppstå!

Okej, jag ska berätta det sjukaste som hände idag. Först nu har jag lugnat ner mig lite och kan skratta åt det. Jag och Axel var på promenad idag. På hemvägen gick vi förbi Kungsholmstorg för jag hade lämnat min cykel där när jag var hos Hanna igår kväll. Hursom, vi promenderade förbi där för att hämta cykeln, bestämmer oss sedan för att gå längst vattnet och Rålamshovsparken. När vi har kommit ner från torget till Norrmälarstrand drar jag min cykel bredvid mig över ett över ett övergångsställe. Då kommer det en en äldre, välklädd man, lite snobbig look och solklart bög. Syntes på lång håll med hans orangea loafers och matchande sjal. När gubbjäveln får syn på mig skriker han mig rakt i ansiktet:

Gubbjävel: Du får INTE CYKLA HÄÄÄÄÄR PÅ TROTTOAREN!

Jag (helt jäkla paff): Vadå cykla? vad menar du, jag drar ju cykeln.

Gubbjävel: Du får inte cykla här.

Jag (snäser): Men jag förstår inte, jag drar ju bara cykeln?

Gubbjäveln vänder sig om och säger: FITTA! Du är avskyvärd! Fullständigt avskyvärd!

Alltså, förstår ni? Jag blev så oerhört chockad att jag höll på att fullständigt få psykbryt.

Jag ropar till Axel som gick några meter framför och som hade missat det hela att han kallade mig fitta.

Axel till gubbjäveln: Ursäkta vad sa du?

Gubbjävel: FITTA sa jag.

Axel blir precis lika paff över denna sinnessjuka människa och liksom jag blir helt paralyserad över hur störd han är.

Gubbjäveln fortsätter över gatan och går därifrån med sin äckligt näbbiga uppsyn. När han går där brister det totalt för mig och jag vräker ur mig det ena efter det andra som en annan galning med tourettes. Men skönt var det. jag undrar, var detta bara en ytterst bitter surgubbe som söker bråk i allt som kommer för honom, eller var han på riktigt sinnessjuk? I så fall; Beckomberga återuppstå, för vår säkerhets skull.